För 6 år sen träffade jag min nuvarande fru då hade hon tvillingkillar på 9 år. Pojkarna är 15 år nu.

Hela vår tid tillsammans så har det varit spänt mellan oss…särskilt den ena killen..som jag inte alls går ihop med….låter konstigt jag vet..men det är så…jag stör mig något så fruktansvärt på hans stöddiga arroganta och otrevliga stil…som har uppkommit nu som tonåring.

Den andra killen går det lite bättre med men även där lite störningar…

Problemet är inte killarna utan mig, jag har grubblat och grubblat vad jag gör fel och felet som är tror jag har att göra med min egen uppväxt…hur jag har blivit behandlad…ironi..och elakheter.
Jag tjatar, svarar otrevligt, är ironisk , blir arg……mot killarna…fast jag inte vill det..men kan inte behärska mig…kan inte styra det..måste lägga mig i precis allting och anmärka… som en sorts psykisk pennalism.
Hela tiden säger jag till mig själv..idag sa jag vara snäll, prata trevligt osv…Men då killarna kommer sura och överjävligt i sitt sätt……som jag är orsaken till.

Problemet är inte killarna utan mig, jag har grubblat och grubblat vad jag gör fel och felet som är tror jag har att göra med min egen uppväxt…hur jag har blivit behandlad…ironi..och elakheter.

Min fru och jag bråkar mycket om detta, nu säger hon att hon inte orkar leva med mig längre.

Killarna har ingen respekt för mig, skiter i vad jag säger, kaxar sig mot mig och detta gör mig bara ännu mer frustrerad.

Vill vara snäll..men min själ klarar inte av att de är otrevliga mot mig…fast jag vet att jag först måste uppvisa ett bra beteende som vuxen.

Såhär svara signauren Prinsessans pappa

Om din sambo säger att hon vill bryta upp, då är det väl redan kört?

Problemen verkar ligga hos dig, ta tag i dem, du har ont om tid.